Repost #3

(Skrev detta inlägget på min förra blogg, som nu mera är gjord så bara jag kan komma in på den och läsa gamla inlägg och därför återpublicerar jag detta här.)
 
Jag försöker vara en självständig person, en människa som är helt oberoende av vad andra tycker och känner. Trots det är man beroende av andra personer, på ett eller annat sätt. För helt självständig kan man inte vara, jag tror verkligen på att man måste ha någon/några man litar på till 110% som man kan prata med. 

Om man tänker på hur mycket man har gått igenom under alla sina levnadsår, det är ganska mycket, eller hur? Hur hade vi klarat av det utan alla de människorna som finns omkring oss och stöttar och ställer upp? Jag vet inte hur det är med er, men jag hade definitivt inte klarat av det på det sättet jag har gjort. 
Ibland är det väldigt skönt att bara sätta sig ner och ösa ut alla känslor inom sig, och känna att någon faktiskt lyssnar och vill hjälpa till. Det viktiga anser jag dock vara att man måste ha samma respekt tillbaka, man måste visa att man är någon som andra kan hälla ut alla sina känslor över.
Jag är båda de där personerna över, och det finns personer jag faktiskt litar på till 110%. De är de där personerna som vet saker om mig som ingen annan vet, och som jag vet finns där om det skulle vara något. De människorna vet också att jag finns där om det behövs. 
Sådana här saker är viktiga i livet, glöm inte bort det. 

 
Livet | |
Upp